Underordnande konjunktioner på tyska: dass, weil, wenn, ob, als – verbet sist

Regel

En underordnande konjunktion (subjunktion) gör sin sats till en bisats (Nebensatz) och skickar det finita verbet till sista platsen. Ett komma skiljer satserna åt, oavsett vilken som kommer först.

Den stora fällan: den svenska bisatsen behåller verbet tidigt (eftersom det inte regnar), den tyska ställer det allra sist.

De tio konjunktionerna på A2: dass (att), weil (eftersom), wenn (om, när), ob (om, huruvida), als (när, en gång i det förflutna), obwohl (fast, trots att), damit (så att), bevor (innan), nachdem (efter att), während (medan). Subjektet står normalt direkt efter konjunktionen; resten behåller sin vanliga ordning.

Ett enkelt verb står ensamt sist. Tre fall kräver uppmärksamhet:

• Löst sammansatt verb – prefix och verb skrivs ihop igen: …, weil ich um sechs aufstehe.
• Modalverb – infinitiven först, det finita modalverbet sist: …, weil ich noch einkaufen muss.
• Perfekt – participet först, hjälpverbet sist: …, weil ich den Film gesehen habe. (Undantag: Perfekt av modalverb ger weil ich habe arbeiten müssen, med hjälpverbet först.)

Bisatsen först. Då räknas den som plats 1, så huvudsatsen börjar med sitt finita verb – verb, komma, verb: Weil es stark regnet, bleiben wir zu Hause. Det känner du igen från svenskan (Eftersom det regnar stannar vi hemma). und, aber och denn ändrar däremot ingenting.

wenn, als eller wann? Svenskans när täcker alla tre. als = en enda händelse eller en period i det förflutna; wenn = upprepade händelser i det förflutna («varje gång»), villkor, nutid och framtid. wann är bara frågeordet, också i en indirekt fråga: Ich weiß nicht, wann er kommt.

ob eller wenn? Svenskans om täcker båda: ob inleder en inbäddad ja/nej-fråga, wenn ett villkor eller en tid.

Efter nachdem ligger handlingen ett tempussteg längre bak (Plusquamperfekt när huvudsatsen står i dåtid); med olika subjekt fungerar bara damit – med samma subjekt väljer man oftast um … zu; och efter verb som sagen, glauben kan dass falla bort, precis som att, och då behåller satsen huvudsatsordföljd: Ich glaube, er kommt später.

Exempel

• Ich weiß, dass du recht hast. — Jag vet att du har rätt.
• Wir bleiben zu Hause, weil es stark regnet. — Vi stannar hemma eftersom det regnar kraftigt.
• Wenn ich Zeit habe, rufe ich dich an. — När jag har tid ringer jag dig.
• Ich weiß nicht, ob der Zug pünktlich kommt. — Jag vet inte om tåget kommer i tid.
• Als ich zehn Jahre alt war, sind wir nach Hamburg umgezogen. — När jag var tio år flyttade vi till Hamburg.
• Er geht ins Büro, obwohl er Fieber hat. — Han går till kontoret fast han har feber.
• Ich schreibe alles auf, damit ich nichts vergesse. — Jag skriver upp allt så att jag inte glömmer något.
• Bevor ich zur Arbeit fahre, bringe ich die Kinder in die Schule. — Innan jag åker till jobbet lämnar jag barnen i skolan.
• Nachdem wir gegessen hatten, sind wir spazieren gegangen. — Efter att vi hade ätit gick vi på promenad.
• Während ich koche, deckt mein Sohn den Tisch. — Medan jag lagar mat dukar min son bordet.

Tabell

Vanliga fel

• ❌ Wir bleiben zu Hause, weil es regnet stark. → ✅ Wir bleiben zu Hause, weil es stark regnet. — det finita verbet hör hemma allra sist i bisatsen.
• ❌ Weil es stark regnet, wir bleiben zu Hause. → ✅ Weil es stark regnet, bleiben wir zu Hause. — den framflyttade bisatsen fyller plats 1, så huvudsatsen börjar med sitt finita verb.
• ❌ Ich weiß, dass er kann gut Deutsch sprechen. → ✅ Ich weiß, dass er gut Deutsch sprechen kann. — med modalverb kommer infinitiven först, modalverbet sist.
• ❌ Ich weiß nicht, wenn er heute kommt. → ✅ Ich weiß nicht, ob er heute kommt. — en inbäddad ja/nej-fråga kräver ob; wenn uttrycker villkor eller tid, även om båda heter om på svenska.
• ❌ Wenn ich gestern nach Hause kam, war niemand da. → ✅ Als ich gestern nach Hause kam, war niemand da. — en enda händelse i det förflutna kräver als; wenn i dåtid betyder «varje gång».