Infinitiv med zu på tyska: när zu behövs – och när det faller bort

Regel

På tyska står zu + infinitiv allra sist i infinitivgruppen (Infinitivgruppe); objekt, tid och plats kommer före. Gruppen har inget eget subjekt och inget finit verb utan lånar huvudsatsens subjekt: Ich versuche, jeden Tag Deutsch zu lernen.

Svenskans att + infinitiv motsvarar konstruktionen väl, men ordföljden är omvänd: att står först i gruppen, zu + infinitiv sist.

Fyra utlösare kräver zu:

• De flesta verb med ett andra verb: versuchen, vergessen, anfangen, aufhören, vorhaben, hoffen, sich freuen, versprechen, planen, beschließen, empfehlen, bitten.
• Substantiv + haben: Lust haben, Zeit haben, Angst haben, die Möglichkeit haben.
• es ist + adjektiv: wichtig, schwer, leicht, schön, verboten, erlaubt.
• Opersonligt es: Es macht Spaß, …, Es tut mir leid, … – es står för gruppen.

Utan zu står infinitiven efter fem grupper: modalverben, werden (Futur I), lassen, sehen och hören samt gehen, bleiben, lernen. Efter lernen (och helfen) kan en längre grupp ändå få zu: Er lernt schwimmen, men Er lernt, allein zu arbeiten. Efter nekat brauchen är zu standard (Du brauchst nicht zu kommen); utan zu är det talspråk.

Vid ett löst sammansatt verb hamnar zu mellan prefix och stam, i ett ord: anrufen → anzurufen, aufstehen → aufzustehen, mitkommen → mitzukommen, abschließen → abzuschließen. Fast sammansatta verb har zu fristående: zu verstehen, zu bekommen.

Tre ord inleder en egen grupp: um … zu (syfte, «för att»), ohne … zu («utan att»), (an)statt … zu («i stället för att»). Alla tre kräver samma subjekt som huvudsatsen; med olika subjekt används damit, ohne dass respektive anstatt dass.

Komma är obligatoriskt mellan huvudsatsen och en grupp med um, ohne, (an)statt (även als, außer), när gruppen hör till ett substantiv och när ett korrelat som es eller darauf förebådar den. Annars är det frivilligt – ett ensamt zu + infinitiv skrivs oftast utan (Er begann zu weinen), men i längre grupper underlättar kommat läsningen.

dass eller zu? Samma subjekt → infinitivgruppen är kortare (Ich hoffe, bald zu kommen). Olika subjekt → bara dass fungerar (Ich hoffe, dass du bald kommst). Efter bitten, empfehlen, erlauben är den som handlar huvudsatsens objekt: Ich bitte dich, mir zu helfen.

Exempel

• Ich versuche, jeden Tag zwanzig Minuten Deutsch zu lernen. — Jag försöker lära mig tyska tjugo minuter varje dag.
• Hast du Lust, heute Abend ins Kino zu gehen? — Har du lust att gå på bio i kväll?
• Es ist wichtig, vor dem Termin anzurufen. — Det är viktigt att ringa före besöket.
• Vergiss bitte nicht, die Tür abzuschließen. — Glöm inte att låsa dörren.
• Wir haben vor, im Sommer nach Wien zu fahren. — Vi planerar att åka till Wien i sommar.
• Ich lerne Deutsch, um in Österreich zu studieren. — Jag lär mig tyska för att studera i Österrike.
• Sie ist gegangen, ohne sich zu verabschieden. — Hon gick utan att säga hej då.
• Statt zu telefonieren, schreibt er lieber eine E-Mail. — I stället för att ringa skriver han hellre ett mejl.
• Ich muss morgen früh aufstehen. — Jag måste gå upp tidigt i morgon.
• Ich höre meine Nachbarn schon wieder streiten. — Jag hör mina grannar gräla igen.

Tabell

Vanliga fel

• ❌ Ich muss heute länger zu arbeiten. → ✅ Ich muss heute länger arbeiten. — efter ett modalverb står en ren infinitiv, som efter svenskans måste; likadant efter werden, lassen, sehen/hören, gehen, bleiben och korta grupper efter lernen.
• ❌ Vergiss nicht, mich zu anrufen. → ✅ Vergiss nicht, mich anzurufen. — zu står mellan prefix och stam, och formen skrivs i ett ord.
• ❌ Ich lerne Deutsch, um in Österreich studieren. → ✅ Ich lerne Deutsch, um in Österreich zu studieren. — efter um, ohne och (an)statt får infinitiven alltid zu.
• ❌ Ich hoffe, du bald zu kommen. → ✅ Ich hoffe, dass du bald kommst. — en infinitivgrupp har inget eget subjekt, så med ett annat subjekt fungerar bara en dass-sats.
• ❌ Es ist wichtig, zu lernen jeden Tag. → ✅ Es ist wichtig, jeden Tag zu lernen. — zu + infinitiv avslutar gruppen; tid, plats och objekt står före.