Nominativ på tyska: subjektet, dess artiklar och wer/was

Regel

Nominativ (Nominativ) är subjektets kasus – den person eller sak som utför handlingen eller beskrivs. Testfrågan är Wer? (vem?) för personer och Was? (vad?) för saker, och du ställer den framför det finita verbet: Wer wartet draußen? → ein Kollege.

Svenskan har inga kasusformer hos substantiv och artiklar – bara pronomenen skiljer mellan jag och mig, han och honom. Tyskan visar kasus på artikeln framför varje substantiv, och nominativ är utgångsläget. Tyskan har dessutom tre genus (maskulinum, femininum, neutrum) mot svenskans två (utrum och neutrum), så lär dig alltid artikeln tillsammans med substantivet. Tre saker följer av det här:

• Det är grundformen. Ordböcker, ordlistor och artikeln du lär dig utantill (der Tisch, das Buch, die Lampe) står i nominativ. Alla andra kasus är en förändring av den formen.
• Subjektet styr verbet. Subjekt i singular, ändelse i singular; subjekt i plural, ändelse i plural: Das Kind spielt / Die Kinder spielen. Svenskan saknar den kongruensen (barnet leker, barnen leker), så här behöver du vara uppmärksam.
• Platsen avgör inte kasus. Tyskan sätter det finita verbet på plats två – precis som svenskan (i dag lagar min pappa mat) –, så subjektet står ofta efter verbet: Heute kocht mein Vater. Det är ändå nominativ.

Ett andra led i nominativ står efter fyra verb som likställer två saker: sein, werden, bleiben, heißen. De tar inget objekt, de sätter likhetstecken, så båda sidor står i nominativ: Er ist ein guter Lehrer, Sie wird Ärztin, Anna bleibt meine beste Freundin. Adjektivändelsen i ein guter har ett eget kapitel.

Jämförelsen med ackusativ (Akkusativ) är enkel, eftersom bland artiklar och bestämningsord bara maskulinum ändras: der → den, ein → einen, kein → keinen, mein → meinen. Possessivartikeln (Possessivartikel) mein böjs alltså precis som ein. Neutrum, femininum och plural ser likadana ut i båda kasusen, så det är ett maskulint ord – eller frågan wer?/wen? – som avslöjar vilket kasus satsen har. Personliga pronomen beter sig annorlunda: de har egna objektsformer i nästan alla personer (ich → mich, er → ihn, wir → uns), och de hör till kapitlet om ackusativ, precis som dativ och genitiv har egna kapitel.

Exempel

• Der Zug fährt um acht Uhr ab. — Tåget går klockan åtta.
• Meine Schwester wohnt in Berlin. — Min syster bor i Berlin.
• Heute kocht mein Vater. — I dag lagar min pappa mat.
• Wer wartet draußen? — Ein Kollege von mir. — Vem väntar där ute? – En kollega till mig.
• Das Kind und die Eltern kommen später. — Barnet och föräldrarna kommer senare.
• Er ist mein bester Freund. — Han är min bästa vän.
• Sie wird Ärztin. — Hon ska bli läkare.
• Anna bleibt meine beste Freundin. — Anna förblir min bästa vän.
• Die Kinder spielen im Garten, ein Hund schläft auf der Terrasse. — Barnen leker i trädgården, en hund sover på terrassen.
• Meine Lehrerin heißt Frau Weber. — Min lärare (kvinna) heter Frau Weber.

Tabell

Vanliga fel

• ❌ Den Zug fährt um acht Uhr ab. → ✅ Der Zug fährt um acht Uhr ab. — tåget utför handlingen, så det är subjektet och står i nominativ; den är maskulin ackusativ.
• ❌ Er ist einen guten Lehrer. → ✅ Er ist ein guter Lehrer. — efter sein står det andra substantivet i nominativ, inte som objekt.
• ❌ Wen hat angerufen? → ✅ Wer hat angerufen? — wer frågar efter subjektet, wen efter ackusativobjektet; svenskans vem gör ingen sådan skillnad.
• ❌ Die Kinder spielt im Garten. → ✅ Die Kinder spielen im Garten. — verbändelsen följer subjektet i nominativ: subjekt i plural, verb i plural.
• ❌ Heute mein Vater kocht. → ✅ Heute kocht mein Vater. — det finita verbet står kvar på plats två och subjektet flyttar efter det i oförändrad form – samma regel som i svenskan.

Relaterade ämnen

Lär dig nominativ tillsammans med ackusativ – paret täcker nästan varje mening på A1 – och titta i kapitlen om artiklarna om der, das och die fortfarande känns godtyckliga.