Personliga pronomen på tyska (Personalpronomen): ich, mich, mir och alla former

Regel

Ett personligt pronomen ersätter ett substantiv som redan har nämnts – men på tyska ändrar det form efter kasus. På A1-nivå behöver du tre former av varje pronomen: subjektsformen, objektsformen och mottagarformen. Svenskan har bara två (jag – mig, han – honom), så den tredje formen är det nya: svenskans mig motsvaras både av mich och mir.

Subjektsformerna (nominativ, Nominativ) är ich, du, er, sie, es, wir, ihr, sie, Sie. De svarar på Wer? och styr verbets ändelse.

Objektsformerna (ackusativ, Akkusativ) svarar på Wen? eller Was? och står efter de flesta verb – sehen, fragen, besuchen, brauchen, anrufen – och efter prepositionerna für, ohne, gegen, um, durch. Bara fem former ändras: ich → mich, du → dich, er → ihn, wir → uns, ihr → euch; sie, es och Sie förblir oförändrade.

Mottagarformerna (dativ, Dativ) svarar på frågan Wem? Du behöver dem med helfen, danken, gehören, gefallen och efter dativprepositionerna mit, bei, zu, von, nach, aus, seit: mir, dir, ihm, ihr, ihm, uns, euch, ihnen, Ihnen.

Tre saker ligger bakom de flesta nybörjarfel:

• Tre ord för «du» och «ni». du = en person du känner väl, ihr = flera personer du känner väl, Sie = artigt tilltal till en person eller en hel grupp. Sie skrivs alltid med stort S och har samma verbform som sie (de): Sie kommen, Sie sind. Det artiga ni låter ofta stelt på svenska i dag, men tyskans Sie är helt neutralt – det är normen till alla du kallar Herr eller Frau + efternamn.
• Saker har genus. Pronomenet följer substantivets artikel: der Tisch → er, die Lampe → sie, das Buch → es, och all plural → sie. Svenskans den och det hjälper inte här – der Tisch är er och das Mädchen är es.
• sie är tre ord på en gång. sie ist = hon är, sie sind = de är, Sie sind = ni är (artigt).

Ordföljd med två pronomen: ackusativ kommer först – Ich gebe es dir –, alltså tvärtom mot svenskans jag ger dig det. Ett pronomen står också före ett substantivobjekt: Ich gebe ihm das Buch. För en sak efter en preposition föredrar tyskan ett da-ord (damit, dafür); reflexiva former som sich har ett eget kapitel, och genitivpronomenen (meiner, deiner) är sällsynta och litterära, så dem behöver du inte på A1.

Exempel

• Ich komme aus Polen. Und du? — Jag kommer från Polen. Och du?
• Kannst du mich morgen anrufen? — Kan du ringa mig i morgon?
• Der Kaffee ist kalt. Er schmeckt mir nicht. — Kaffet är kallt. Det faller mig inte i smaken.
• Wir besuchen sie am Wochenende. — Vi hälsar på henne / dem i helgen.
• Ich schenke ihm eine Uhr zum Geburtstag. — Jag ger honom en klocka i födelsedagspresent.
• Wo seid ihr? Ich sehe euch nicht. — Var är ni (plural)? Jag ser er inte.
• Können Sie mir bitte helfen? — Skulle ni (artigt) kunna hjälpa mig?
• Das Fahrrad gehört ihr, nicht ihm. — Cykeln tillhör henne, inte honom.
• Ich gebe es dir morgen zurück. — Jag lämnar tillbaka det till dig i morgon.

Tabell

Vanliga fel

• ❌ Ich sehe er. → ✅ Ich sehe ihn. — sehen tar ett ackusativobjekt; er är bara subjektsform.
• ❌ Kannst du mich helfen? → ✅ Kannst du mir helfen? — helfen styr dativ, så mich blir mir.
• ❌ Der Zug ist weg. Es ist pünktlich abgefahren. → ✅ Er ist pünktlich abgefahren. — pronomenet följer substantivets genus: der Zug → er (fast svenskan säger tåget – det).
• ❌ Herr Meier, kannst du mir helfen? → ✅ Herr Meier, können Sie mir helfen? — Herr/Frau + efternamn betyder artigt Sie, med samma verbform som sie (de).
• ❌ Ich gebe dir es. → ✅ Ich gebe es dir. — när båda objekten är pronomen kommer ackusativ före dativ, tvärtom mot svenskans dig det.

Relaterade ämnen

Öva pronomenen tillsammans med de kasus de hör till: subjektsformerna med nominativ, mich/dich/ihn med ackusativ, mir/dir/ihm med dativ. Possessivartiklarna (mein, dein, sein) bygger på exakt samma personer.