Participattribut på tyska: Partizip I, Partizip II och zu + Partizip I
Partizip I: aktivt, samtidigt (das lachende Kind); Partizip II av transitiva verb: passivt, avslutat (das reparierte Auto); zu + Partizip I: måste/kan göras.
Regel
Ett participattribut (Partizipialattribut) är ett particip som används som adjektiv framför ett substantiv, mellan bestämningsordet och substantivet, med vanlig adjektivändelse. Det packar ihop en relativsats: das lachende Kind = das Kind, das lacht.
Svenskan känner igen de korta formerna («det skrattande barnet, den reparerade bilen»), men bara perfekt particip böjs. Nytt är det långa attributet: svenskan lägger sådant material oftast efter substantivet.
Tre former, fyra betydelser:
- Partizip I (presens particip; infinitiv + -d): aktivt och samtidigt med huvudverbet – das lachende Kind (vem eller vad gör något?).
- Partizip II (perfekt particip) av ett transitivt verb: passivt och avslutat – das reparierte Auto (vad har hänt med det?).
- Partizip II av ett intransitivt verb som bildar Perfekt med sein (ankomst, förändring: ankommen, einschlafen, eintreffen, vergehen, wachsen): aktivt och avslutat – der angekommene Zug. Intransitiva verb med haben – schlafen, arbeiten, lachen, warten – har inget sådant attribut: das schlafende Kind, inte das geschlafene Kind.
- zu + Partizip I (Gerundivum): passiv + nödvändighet eller möjlighet (vad måste eller kan göras?) – die zu erledigenden Aufgaben = die Aufgaben, die erledigt werden müssen (eller können). Bara transitiva verb fungerar; i ett partikelverb (trennbares Verb) hamnar zu inne i ordet (die abzugebenden Formulare), och en negation står före (die nicht zu lösenden Probleme).
Participet böjs som ett adjektiv: svag ändelse efter der/die/das, blandad efter ein-ord, stark utan bestämningsord. Framför ett substantiv har det alltid en ändelse; utan ändelse är det inget attribut utan ett fritt particip i satsen (Laut lachend kam er herein).
Utvidgat participattribut (erweitertes Partizipialattribut): participet behåller sina egna satsled och adverbial, och allt står mellan bestämningsordet och participet: bestämningsord → satsled och adverbial → particip + ändelse → substantiv.
Så packar du upp det: ta bestämningsordet och substantivet efter participet, lägg till ett relativpronomen och välj verbformen efter participtypen – Partizip I ger aktiv form i samma tid, Partizip II av transitivt verb passiv (wurde / ist … worden), Partizip II av sein-verb aktivt Perfekt, zu + Partizip I werden müssen / können: die von meinem Vater vor zwei Jahren gekauften Bücher → die Bücher, die mein Vater vor zwei Jahren gekauft hat.
Register. Ett enordsattribut är normalt i alla register. Det utvidgade attributet är tätare än en relativsats och hör till skriven, formell tyska – vetenskaplig, teknisk, juridisk och journalistisk prosa. I tal väljer man relativsatsen, och ett långt attribut packar du gärna upp även i skrift.
Exempel
- Das lachende Kind rannte über den Hof. — Det skrattande barnet sprang över gården.
- Das reparierte Auto steht wieder vor der Tür. — Den reparerade bilen står utanför dörren igen.
- Der gerade angekommene Zug ist aus Wien. — Det nyss anlända tåget kommer från Wien.
- Die zu erledigenden Aufgaben stehen auf der Liste. — Uppgifterna som måste göras står på listan.
- Die bis Freitag abzugebenden Formulare liegen im Sekretariat. — Blanketterna som ska lämnas in senast på fredag ligger på expeditionen.
- Die von meinem Vater vor zwei Jahren gekauften Bücher stehen noch im Regal. — Böckerna som min pappa köpte för två år sedan står fortfarande i hyllan.
- Die im Labor arbeitenden Studentinnen tragen Schutzbrillen. — Studenterna (kvinnor) som arbetar i labbet bär skyddsglasögon.
- Ein von allen Teilnehmern unterschriebenes Protokoll geht an die Behörde. — Ett protokoll undertecknat av alla deltagare går till myndigheten.
Tabell
| Form | Bildning | Betydelse | Relativsats |
|---|---|---|---|
| Partizip I | infinitiv + -d + ändelse | aktivt, samtidigt | das lachende Kind → das Kind, das lacht |
| Partizip II (transitivt verb) | Partizip II + ändelse | passivt, avslutat | das reparierte Auto → das Auto, das repariert wurde |
| Partizip II (sein-verb) | Partizip II + ändelse | aktivt, avslutat | der angekommene Zug → der Zug, der angekommen ist |
| zu + Partizip I | zu + infinitiv + -d + ändelse | passivt + måste / kan | die zu erledigenden Aufgaben → die Aufgaben, die erledigt werden müssen |
| Bestämningsord | Satsled och adverbial | Particip + ändelse | Substantiv |
|---|---|---|---|
| die | von meinem Vater vor zwei Jahren | gekauften | Bücher |
| die | bis Freitag | abzugebenden | Formulare |
| die | im Labor | arbeitenden | Studentinnen |
Vanliga fel
- ❌ das lachend Kind → ✅ das lachende Kind — framför ett substantiv är participet ett adjektiv och behöver en ändelse.
- ❌ das reparierende Auto → ✅ das reparierte Auto — Partizip I är aktivt och skulle betyda en bil som reparerar något; bilen blir reparerad, alltså Partizip II.
- ❌ das geschlafene Kind → ✅ das schlafende Kind — schlafen är intransitivt och bildar Perfekt med haben, så det har inget Partizip II-attribut.
- ❌ die erledigenden Aufgaben → ✅ die zu erledigenden Aufgaben — bara zu + Partizip I ger den passiva betydelsen «måste göras»; utan zu skulle uppgifterna själva utföra arbetet.
- ❌ die gekauften von meinem Vater Bücher → ✅ die von meinem Vater gekauften Bücher — allt som hör till participet står mellan bestämningsordet och participet.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan Partizip I och Partizip II framför ett substantiv?
Partizip I (infinitiv + -d) är aktivt och samtidigt: das lachende Kind = das Kind, das lacht. Partizip II av ett transitivt verb är passivt och avslutat: das reparierte Auto = das Auto, das repariert wurde. Hos intransitiva verb med sein (ankommen, einschlafen) förblir det aktivt: der angekommene Zug = der Zug, der angekommen ist.
Vad betyder zu + Partizip I, och var hamnar zu i ett partikelverb?
Det är Gerundivum: passiv plus nödvändighet eller möjlighet – die zu erledigenden Aufgaben = die Aufgaben, die erledigt werden müssen. Det fungerar bara med transitiva verb, och i ett partikelverb står zu mellan partikeln och stammen: die abzugebenden Formulare. En negation står före: die nicht zu lösenden Probleme.
Hur packar jag upp ett långt attribut som «die von meinem Vater vor zwei Jahren gekauften Bücher»?
Ta bestämningsordet och substantivet efter participet (die Bücher), lägg till ett relativpronomen, flytta allt mellan dem in i satsen och välj verbform efter participtypen: die Bücher, die mein Vater vor zwei Jahren gekauft hat – eller passivt: die vor zwei Jahren gekauft wurden.
Vilken ändelse får participet?
De vanliga adjektivändelserna: svag efter der/die/das (das reparierte Auto, die reparierten Autos), blandad efter ein-ord (ein unterschriebenes Protokoll), stark utan bestämningsord (frisch gestrichene Wände). Framför ett substantiv har ett participattribut alltid en ändelse.
Används det här bara i skriven tyska?
Ett enordsattribut som das lachende Kind eller die gekauften Bücher är normalt i alla register. Det utvidgade attributet hör till skrivna, formella texter – vetenskaplig, teknisk, juridisk och journalistisk prosa; i tal är en relativsats det naturliga valet, och ett mycket långt attribut är värt att packa upp även i skrift.

