Löst och fast sammansatta verb på tyska: aufstehen, anrufen, verstehen

Regel

Ett verb med prefix är löst sammansatt (trennbares Verb) när prefixet bär betoningen (aufstehen, anrufen), och fast sammansatt när betoningen ligger på stammen (verstehen, bekommen). Ett fast prefix sitter kvar på stammen i alla satstyper.

Svenskans partikelverb hjälper: i stiga upp och ringa upp är partikeln betonad, precis som det tyska lösa prefixet. Men den svenska partikeln står direkt efter verbet (jag ringer upp dig i morgon), medan det tyska prefixet går allra sist i satsen (Ich rufe dich morgen an). Fasta förled med obetonat prefix känner du också igen: bezahlen – betala, verstehen – förstå.

Prefixen bildar tre grupper:

• Alltid löst sammansatta – en sluten lista; nästan alla finns också som egna ord (preposition, adverb eller adjektiv): ab-, an-, auf-, aus-, bei-, ein-, fest-, her-, hin-, los-, mit-, nach-, vor-, weg-, zu-, zurück-, zusammen-.
• Alltid fast sammansatta – be-, emp-, ent-, er-, ge-, miss-, ver-, zer- och det ovanligare hinter-. De är obetonade och finns, med undantag av hinter (också en preposition), inte som egna ord.
• Båda, med betydelseskillnad – durch-, über-, um-, unter-, wieder-, wider-, voll-. Betoningen avgör: du fährst das Schild um (kör omkull skylten) mot wir umfahren die Baustelle (kör runt vägarbetet).

Var hamnar det lösa prefixet?

• Huvudsats i presens eller Präteritum (skriftspråkets dåtid): det finita verbet på plats två, prefixet allra sist, i en satsram (Verbklammer) – Ich rufe dich morgen an. En ja/nej-fråga och imperativ delar verbet på samma sätt.
• Efter ett modalverb eller som ren infinitiv: verbet står helt i slutet – Ich muss dich anrufen.
• Bisats: verbet flyttar sist och prefixet sätter sig på det igen – …, weil ich dich anrufe.
• Partizip II (perfekt particip): -ge- skjuts in mellan prefix och stam – angerufen, aufgestanden. Fast sammansatta verb får inget ge-: verstanden, bekommen, erzählt. Saknar grundverbet ge- (verb på -ieren), saknar sammansättningen det också: anprobieren → anprobiert.
• Infinitiv med zu: ett löst sammansatt verb skriver zu inne i ordet – anzurufen; ett fast sammansatt verb har det fristående – zu verstehen.

Exempel

• Ich stehe jeden Morgen um sechs Uhr auf. — Jag stiger upp klockan sex varje morgon.
• Rufst du mich heute Abend an? — Ringer du mig i kväll?
• Der Zug fährt in zehn Minuten ab. — Tåget avgår om tio minuter.
• Mach bitte das Fenster zu! — Stäng fönstret, är du snäll!
• Gestern habe ich meinen Chef angerufen. — I går ringde jag min chef.
• Am Wochenende muss ich nicht früh aufstehen. — På helgen behöver jag inte stiga upp tidigt.
• Die Frage habe ich leider nicht verstanden. — Frågan förstod jag tyvärr inte.
• Wir haben gestern eine Einladung bekommen. — Vi fick en inbjudan i går.
• Ich habe vergessen, das Licht auszumachen. — Jag glömde att släcka ljuset.
• Ich komme später, weil der Bus erst um acht abfährt. — Jag kommer senare, eftersom bussen inte avgår förrän klockan åtta.
• Vorsicht, du fährst gleich das Schild um! — Se upp, du håller på att köra omkull skylten!
• Wir umfahren die Baustelle. — Vi kör runt vägarbetet.

Tabell

Vanliga fel

• ❌ Ich aufstehe um sechs Uhr. → ✅ Ich stehe um sechs Uhr auf. — i huvudsatsen står det finita verbet på plats två och det lösa prefixet går till slutet.
• ❌ Ich habe dich gestern gerufen an. → ✅ Ich habe dich gestern angerufen. — i Partizip II sitter prefixet kvar på verbet och -ge- står mellan prefix och stam, inte som i svenskans ringt upp.
• ❌ Das habe ich nicht geverstanden. → ✅ Das habe ich nicht verstanden. — fast sammansatta verb bildar Partizip II utan ge-.
• ❌ Ich versuche, früh zu aufstehen. → ✅ Ich versuche, früh aufzustehen. — med löst sammansatta verb står zu mellan prefix och stam, och allt skrivs som ett ord.
• ❌ Ich komme später, weil der Bus um acht fährt ab. → ✅ Ich komme später, weil der Bus um acht abfährt. — i bisatsen står hela verbet, prefixet inräknat, sist.